Eftersom vi fått hit den här underbara sommarvintern just under Alex’ dagar här i staden mellan berget och floden, så har vi vandrat mycket både i stadens övre delar och runt längs bergskammarna ovanför. Solen har skinit mycket på oss och värmen har följt oss – ibland upp till 16-17° i skuggan och i solen en hel del mer. Detta är det bästa med vintern här.
Idag tog vi sexan till Britanac och efter kaffe på torget fortsatte vi med buss 102 upp till byn Šestine. Där satte vi ner fötterna på marken och började gå uppåt uppåt.
Löven prasslade härligt och Miki fick gå fri. Ibland utnyttjade han friheten lite farligt men för det mesta var han den ljuvligaste modellvandrare. Då och då rastade vi för att vila lite men kanske mest för att se ut över skogen och bergskammarna.
Vårt mål var borgen Medvedgrad och vi var inte ensamma om att ha detta mål, även om järngrindarna till borgen denna dag var stängda. Många ville ut och sträcka på benen efter helgerna, julmaten och smällandet. Och borgen är förresten vackrast utifrån – ja, en variant på räven och de där bären.
Och på avstånd är borgen kanske som allra bäst, ja, räven ger sig inte här. För övrigt åt vi vår härliga medhavda matsäck med just den vyn framför oss. Vi tre satt där på rad och delade på allt: bröd, ost (italiensk och kroatisk), korv, äpplen och vatten.
Sedan rann vi nerför backarna med solen från sidan,
tills vi kom under sollinjen i dalen utmed bäcken.