Någon gång igår kväll trodde jag att jag fått ett slags bokstavsordning på skönlitteraturen. Ursäkta tjatet, men mottagandet av de här lådorna tar mycket tid och kraft. Jag tittade lite halvnöjt på raderna av böcker på ”klädhyllorna” och på golvet och tänkte ”när Ibrahim kommer och bygger bokhyllorna, då…”. Så öppnade jag en låda jag ännu inte inventerat och se där kom bokstaven ”s” emot mig, ja, och lite ”t” också, men mest ”s” och det är en vidsträckt bokstav. Sammanbitet plockade jag upp böckerna och spred dem över golvet medan jag tänkte att jag ju visst anat det, jag hade nog märkt att det fanns för lite av både Schiller och Svevo.
Nu måste kedjan brytas upp igen, tänkte jag modstulet. För att samla mig lite satte jag mig på golvet i utkanten av de utlagda böckerna och tittade lite på dem i det ena hörnet. Först funderade jag på om det inte kunde vara dags att läsa om Slatapers ”Il Mio Carso”, nu när jag bor så mycket närmare dessa platser än då jag först läste den, men så pockade Solzjenitsyns ”Russlands Weg aus der Krise” på min uppmärksamhet. I den står det något grumligt som jag borde undersöka, tänkte jag.
Men så återgick jag till plockandet och ordnandet och sköt läsningen lite framför mig. Först ska allt vara någorlunda på plats och kartongerna, de flesta i alla fall, ska vara ur rummen för hur ska det annars gå att bygga bokhyllor eller leva lite normalt? Då och då kom jag förbi en flyttlåda som det stod ”Fagers Express Flyttfirma” på. I mitt huvud sjöng en mansröst ”Du är faaager Brogren”. De orden finns i en berättelse av Tage Aurell, kanske är de från ”Sommarspel”, jag tror det, men skulle också vilja veta, men Tage Aurell finns under bokstaven ”a” i ett system som är bakom det nya, så dit vågar jag mig inte för då rasar högarna.
Och bakom Miki på bilden ser ni tvättmaskinen som går igen, det är bara det att den verkligen går omkring. Och kanske går den igen.