Nyss läste jag detta på bloggen cornucopia.se (som jag följer):
”Ett högre militärt befäl från en av de illegala så kallade utbrytarrepublikerna i sydöstra Ukraina förklarar att man avsiktligt jämnade Mariupol med marken och kommer fortsätta så med stad efter stad tills Ukraina är besegrat.”
Jag kan inte se någon anledning att betvivla sanningshalten i citatet här, så jag tänker nu ta detta som utgångspunkt för mina rader för den här natten:
Vi har något som ibland och väl mot bättre vetande av vissa kallas ”utbrytarrepubliker”: Donetsk och Luhansk. Det är två områden i östra Ukraina och ibland betraktas de som ett: Donbas. Enligt vad jag fått veta från icke-propagandistiskt håll var 2014 högst 15% där för en anslutning till Ryssland. Nu efter all förstörelse är det sannolikt ännu färre.
Vi ser i dessa dagar hur delar av Europas ledning, främst Frankrikes, Tysklands och Italiens, börjar slakna i kampen för Ukraina, om de nu alls någonsin kämpat på allvar. De slaknar eller har hela tiden varit slaka. De tvekar, slakhet tvekar gärna eller lätt. Dessa ledare – ledare? – tycker nu att Ukraina kunde ”nöja” sig utan Donbas, utan Krym. För freden. (Ni hör hur fult och liksom falskt klagande det första e:et i ”freden” låter. Om inte så säger jag att det är så.) Ser dessa ledare (Macron, Scholz, Draghi) vad de ryska eller ryskinspirerade eller ryssbesmittade befälen i Donetsk och Luhansk har för ”plan” för Donbas? Ser de det? Ser de att planen är att göra ett dödens Mariupol av varje stad i hela Donbas?
Tycker Macron, Scholz och Draghi att ödeläggelsen av varje stad i Donbas är ett bra mål att ha? Vill de ställa sig bakom detta mål?
Må avgrunden öppna sig under dessa förbannade fredscyniker, dessa förbannade slappsvansar! Ni är ovärdiga! Ni är inga ledare!
Det finns ett land i Europa som vi nu har att följa. Det landet heter Ukraina.
Slava Ukraini!
