Vi har ju haft sommar rätt länge här nu men först idag blev det bad i Jarun. Ja, jag badade lite ”vinterbadaraktigt” i Rijeka i början av april, men det var något annat. Vesna ringde på morgonen och undrade om Miki och jag ville med och jag sa glatt ja. Annars hade jag tänkt ta spårvagnen till Jarun någon dag i veckan som kommer och det kan ju hända att jag gör det ändå. Vesna har bil så vi var snabbt där och så gick vi i gräset under höga träd genom en grön värld tills vi kom till en av sjöns armar, ja, Jarun är ju egentligen en korvsjö som en gång var en del av Sava, men det vet väl de flesta som läser det här?
Och så gick vi över en liten bro och vidare mot en lite vildare del, där även hundar får vara utan att någon börjar säga eller skrika något påfrestande.
Vi letade oss fram till vår strand – här är jag med Vesna, med Miki eller ensam, här är det bäst för här finns både sol och skugga, änder och näckrosor.
Jag band Miki med den långa linan vid ett av träden i vattenkanten, så att han bekvämt kunde dricka, spana efter änder och svanar, och växla mellan skugga och sol.
Vesna och jag vräkte oss i solen som var skönt och starkt varm men inte het. Och vi pratade om en serbisk krigsförbrytares nya ”karriär” som politisk kommentator från fängelset. Han kommenterar Rysslands krig i Ukraina på äkta krigsförbrytarsätt för en av Serbiens större tidningar, men mer om detta senare. Vi badade i omgångar och Vesna simmade som vanligt långt, ena gången runt ön, och jag simmade lite kortare och utmed land för att glo lite på vad som hände. Jag blir ju uttråkad av att simma långt. (Vesna syns simmande ut mot ön.)
Miki tyckte kanske det var ensamt i skuggan för då och då låg han en stund i solen tätt intill mig eller Vesna och slickade av oss vattnet. Allt ska vara torrt enligt honom. Så han badar inte.