I solvändans trollkrets

Liten varning: Det som visas och berättas här finns innanför min och Mikis trollkrets och allt här kan te sig förvillande likt det som visats och sagts under andra dagar. Men: Vad gör en katt under en dag? Eller en fluga under en timme? Nå, nu ska ni som inte låtit er avskräckas få följa med under solvändans morgon eller förmiddag. Ja, nästan allt handlar om att följa solen.

Miki och jag gav oss ut i vår värld. Kallt i skuggan men skönt i solen. Från korsningen Vukovarska-Držićeva gick vi rakt ”upp”, jag med blicken mot den snöpudrade Medvednica, vårt husberg där vintern nu är på besök. Till ingens förvåning svängde vi av vid Branimirova tržnica, denna livets pulsåder i vintermånaderna under pandemins år tre eller är det år två? Tideräkningen har blivit lite halkig eller slaknad som ett gummiband som varit alltför hårt spänt under alltför många dagar och nätter. Men katterna som solar på bilarna i hörnet av torget räknar nog inte längre än till ett när det gäller tiden.

Idag var min favoritförsäljerska där. Nu vet jag att hon alltid är på plats på fredagar. Detta vetande är en annan sorts tideräkning, något att stödja sinnet på. Jag köpte valnötter, te av bazga (fläder), pepparrot och nyskurna pumpabitar av henne och kanske något annat. En stor morot fick jag i gåva. Jag tog inga bilder där utan jag visar i stället de små klädbodarna där jag ibland köper sockor.

Vid vårt bort utanför ”Ribarnica” (som ni ju vet inte säljer fisk utan kaffe och rakija) satt redan två damer, så vi fick finna oss i att sitta vid ”det andra bordet”. Lite svårt för man vill ju att det ska vara som det ska vara, men solen värmde trots vintrigheten och bordet välte inte trots att det kanske ser ut så på bilden och Miki fick den hjortskinnsbit han bad om.

Hemåt gick vi ganska långsamt och solen bländade från sin ännu låga höjd och jag tänkte att det är lätt att tycka om det här stillsamt enahanda. Och hemma tittade jag på sakerna jag hade med mig från torget. Bra saker.

Kommentera