Mali raj – en hund, en katt och en existentiell upptäckt

Efter morgonrundan i parken gick Miki och jag som så ofta annars längs Pašmanska och ner till vår gräsplätt, den där soliga, ni vet. Men solen var lite opålitlig så vi gick snart vidare och stannade till vid den underbara trädgården ”Mali raj”. Denna morgon satt den vita hankatten med den mörka kalotten under trollhasseln. Miki bromsade in, katten reste sig och sköt rygg. De båda djuren blängde hårt på varandra, katten morrade och efter en stund skällde Miki till. Då gled katten på låga smygben iväg under buskarna.

Vi gick vidare längs paradisets staket. Miki tittade efter teta Katarina men hon syntes inte till. En annan kvinna hälsade på Miki. Och så stannade vi under det underbara trädet med myllret av rosa blomkuddar.

Sol och molnskugga bytte av varandra, men på bilderna låtsades jag att det alltid var sol:

Tankarna simmade runt i huvudet som i ett slags töjbart akvarium. ”De tu blev ett” hörde jag inifrån någon punkt bland hjärnvindlingarna. Jag klämde lite på orden och så gjorde jag med ens en existentiell upptäckt. Ja, existentiella upptäckter är som vi vet vända inåt. Kanske är de omöjliga att förmedla, men det går inte att veta. Jag tänkte att om två blir en, så är de ensam (läs det på någon form av norrländska!) igen. Varelser kan bara mötas och vara tillsammans om de är åtskilda eller i alla fall enskilda.

Här kunde man kanske också berätta ”Sagan om hermafroditen”…

Kommentera