En av människans största brister är att ingen någonsin mer än till en väldigt liten del kan sätta sig in i hur en annan människa har det i sitt inre. Det finns väl undantag men dessa undantag ser då ut så att den där väldigt lilla delen stundtals är lite större, lite alltså. Och kanske är en av våra största uppgifter att uthärda detta utan att förhärdas. Att vara beredd att försöka förstå är en stor sak, särskilt om man är medveten om det oerhörda avståndet mellan försöka och lyckas.
Bilden låter jag vara suddig för att ”tydligt visa” hur otydligt och otydbart allting är. Nej, den här dagen är inte alls en av de värsta. Och jag bär mask av alla de skäl ni kan tänkas komma på, utom att det inte är av yttre tvång. Det är förresten Irina som sytt även denna.