Egentligen kanske jag inte får göra så här på grund av mitt bräckliga tillstånd, men samtidigt vill jag försöka passera ”alla stationerna” på denna långa mödosamma väg för att jag på något sätt ska komma ut ur tunneln. Jag visar en bild från det som jag i alla fall då såg som den glada och lätta tiden. Det är den femte februari och Miki och jag sitter på tåget mot Ljubljana. På bilden ser ni Miki och Sava strax före Zidani most.
Jag skickar den en stund senare till Zalesky-familjens lilla whatsapp-grupp och kort efter skriver Alex: ”Che signore!” och René skickar två utropstecken. Det blir det sista han säger i gruppen. Två dagar senare är han död. Att Rudolf inte säger något just då beror på att han befinner sig utanför nätet någonstans på den sydafrikanska landsbygden.
Det här är alltså det sista som hände i vår gemensamma värld. Bilden har för mig blivit ett slags symbol.