Vi lever i den inre cirkeln sedan en obestämd tid – den långa dagen och den långa natten i en sällsam fläta. Jag träffar inga mänskor – ropar eller vinkar lite på håll. Miki träffar ytterst sällan någon hund, för de flesta går strikt kopplade nu. Vår gemenskap går över artgränsen och ibland vet vi nog inte hur mycket vi förstår av varandra. Jag vet nu att skillnaden mellan en och två är en absolut skillnad – och nu talar jag, utan att vilja ringakta Miki, om det inomartsliga. Han ser det kanske på ett liknande sätt från sitt hundhåll. Dagarna har varit varma, fast härom dagen föll temperaturen från 27 till 17 i skuggan. Bilden är från en varmare dag än denna, en dag jag är ganska osäker på hur den ska placeras i tiden, en dag inifrån den där långa flätan.
