Vi går våra rundor här i vårt hörn av Sigečica, jag gör mitt arbete och vi äter och dricker. Var vår värld verkligen så mycket större förr? Säkert inte varje dag. Fast vi går lite annorlunda nu och korsar gatorna oftare än förr, det passerar ju inte så många bilar här längre. Vi går på gräsremsor som man egentligen inte går på, men vill man respektera avstånden så blir trottoarerna bara en av de ytor som finns att gå på. Gatorna, parkerna, gräsplättarna, grusplanerna, parkeringsplatserna och trottoarerna är alla delar av jordens yta och nu gör vi mindre och mindre skillnad mellan dem, bara vi inte går för nära någon. Miki och jag får gå nära varandra för vi hör till samma enhet i den här nya uppdelningen av världen. Och här på bilden ser ni Miki gå från skugga till ljus och mina händers skugga syns i nedre hörnet.
