kanske en smal veranda

Nej, jag följer inte med i allt som händer, mitt sammanbrott ligger för nära, frasar och skrapar ännu i nacken och ilar genom tänder och blod. Men jag lever och arbetar igen och idag samtalade vi via den mytiska blåskimrande insekten zoom om våra upplevelser kring ”Ballets suédois – konst, dans och sena nätter”, ett program jag härmed rekommenderar till den som har öra och önskan. Det finns öar i grymhets hav och på en av dem strandade en gång ”Ballets suédois” och dit kan man ännu vilja.

Vid sidan om, invävda i grändernas mellanrum, finns något som kanske andas frihet, en frihet utan åthävor. Här växer det och det och här sköter någon något, här byggs det långsamt och stegvis, här blommar det underbart från krokiga kvistar och ingenting påminner om vilken tid vi lever i. Om man stannar tillräckligt kort här kan man skapa sig en evighet av blå himmel, lite grönska och en brädvägg i solen. Ville någon något mer? Kanske en smal veranda att dricka kaffe på eller ett jordgubbsland att ha framtidsplaner med?

Kommentera