Morgonen reste sig varm och jag fattade beslutet att ta mig till Bundek för ett dopp eller flera, men först gick jag morgonrundan med Miki. I Marijans grönsakshandel fick jag torkade plommon i gåva och Marijan lyssnade på historien om vår Europa-resa. Sedan satt vi en kaffestund på Simpas terrass bland barnfamiljer. Några av barnen hälsade försiktigt på Miki. Efteråt gick vi upp till oss och jag plockade ihop badsakerna och tog spårvagnen. Miki stannade hemma för att vila från värmen.
När jag kom fram till Bundek efter vandringen längs ”nasip”, fick jag syn på en skylt. Zabranjeno kupanje, stod det på den. Badförbud.
Besviken undrade jag vad som hänt och snart fick jag reda på att man hade mätt bakteriehalten i vattnet och funnit den för hög. För varmt och för lågt vattenstånd. Jag tänkte något om att vattenståndet brukar vara så här i augusti och att det inte varit varmare än andra år, men det ändrade förstås ingenting. Medan jag lät blicken vandra över vattenytan fick jag syn på en simmare mitt i sjön. Jaha.
Nå, jag slog mig ner under ett träd och tog fram ”Rat Krespel” som jag läser varv efter varv för att komma in i berättelsen, för att kanske så småningom översätta den. E. T. A. Hoffmann är inte lätt att få att låta svensk. Då och då kastade jag en blick in bland träden bort mot ”nasip” och stannade om och om upp vid domkyrkans vita dubbeltorn. Där bakom reser sig Medvednica.
Alldeles i närheten pågick ett barnkalas i träpaviljongen under de höga träden. Ballonger och ljud av röster vällde ut under taket.
Jag blundade lite och sträckte ut mig på handduken. Emellanåt tittade jag upp i askens krona. För det var väl en ask?
