Vandring vid Tjolöholms slott

Nilla har gått med i en vandrarförening och hon tog med Kudda, Miki och mig på dagens vandring längs havet vid Tjolöholms slott. Vandrargruppen bestod av åtta människor och en hund – gissa vilken! Strax innan vi började gå hade det blixtrat lite på ett underligt och spikrakt sätt utan åska och det hade fallit ett lätt regn, så luften var lite friskare än på morgonen. Först följde vi en vanlig väg mellan mogna vetefält kantade av havsvikar.


tyvärr blir bilden så här eftersom någon funktion gått förlorad vid den senaste kraschen

Sedan kom vi genom urskogar av åldriga ekar och bokar och vi gick också längs kanten av ett slags halvt uttorkat kärr, där det växte tätt med alar. Så småningom nådde vi ut till havet och gick på klippor och upp- och nerför ett slags halv naturliga stentrappor. Värmen steg igen och Miki var glad över de små regnvattensamlingarna i klippskrevorna. Ibland la han sig ner i ett sådant där litet stenbadkar för att svalka sig.

Vi följde en stig längs vattnet och såg ut över bukten mot Onsalahalvön. Här och där stack ett litet skär upp ur havet.

Undan för undan blev utblickarna över havet vidare.

Kommentera