Under eftermiddagen gjorde Nilla, Miki och jag en utflykt till Glommen. Jag känner sedan nioårsåldern (det var då vi flyttade från Stockholm till Varberg) till namnet, men det här var nog första verkliga besöket där för mig. Vi gick under en hög blå himmel över ett gulbränt fält bort mot Glumstenen, det stora flyttblocket som varit ett märke för sjöfararna sedan 1000-talet – minst, och havet.
Vinden vajade i strandrågen och och strandkålen tornade upp sig i märkliga formationer.
Vi letade efter en badplats, men antingen var det stenigt och svårt eller sankt och kladdigt, så efter en stund gav vi upp och tog oss med bilen ett litet stycke söderut till stranden vid Olofsbo, där allt var perfekt, en strand från gamla tider med dyner och lagom bred sandremsa och inte för långgrunt vatten. Lite kallt var det men skönt. Miki gick i till hälften, som ett fartyg, det räcker alltid för honom.
Sedan soltorkade vi och tittade ut mot horisonten och medan vi satt där bestämde vi oss för att återvända till Glommen för att se om vi kanske kunde dricka kaffe där. Efter en stund var vi tillbaka i viken där vi varit nyss. Vi såg ut över vattnet och så fattade vi ett nytt beslut: vi skulle till det lilla fiskelägets hamn.
När bilen var på plats gick vi mot hamnen. Allt var mycket stilla och vi såg bara några få människor ströva omkring på ett lite gammaldags vis. Så hittade vi glasskiosken och Nilla tog en coca cola och jag en glass och så satte vi oss vid ett litet bord på baksidan. Solen brände och luften andades ut kärlukt. Vi sökte skuggan. När jag tittade bort mot ett av magasinen såg jag en äldre man på en cykel, ja, han cyklade men inte på det där moderna sportiga målmedvetna sättet. Han satt på sadeln och lät benen släpa lite i marken och han drog några loja varv mellan husen. Han skulle ingenstans. Jag tänkte på en scen från någon syditaliensk småstad på 70-talet eller vilken tid det nu kan ha varit. I Glommen händer ingenting, här står tiden stilla. Och det är så bra att nästan ingen känner till den här platsen.
PS Detta är ett inlägg från den 23.7, som inte kom in då på grund av ett attentat mot pausträdet – ett attentat som nu dock är avvärjt med hjälp från kunnigt håll.