Nu lever vi Varbergsliv, äter frukost på den guldblekta gräsmattan i trädgården på Höbacken, besöker Pappa på Skanliden (han kommer vara hemma under den sista veckan vi är här), badar i havet. Miki har återtagit sin roll som vakthund från förra året, så han vaktar nu trädgården mycket samvetsgrant och vet alltid vem som hör hit och vem som inte gör det.
Igår badade Nilla och jag i Djupa dräkt med Miki som torr strandhund. Han badar inte sedan den där gången i Jarun förra sommaren, aldrig mer för han är min taggiga lilla Ružmarin. Rosmarinplantor badar inte.
På eftermiddagen var Kudda och jag och hälsade på Pappa. Vi satt på terrassen och tittade bort över hustaken. ”Där bortom är Kattegatt”, sa Pappa.
Kvällen ägnade vi åter teater. Nilla, Kudda, Miki och jag gick till Nöjesparken och såg en härlig föreställning med teatergruppen ”1 2 3 Schtunk”. På bilden en scen ur ”Ett drömspel” med en speciell skruvning åt väntat oväntat håll.
Din pappa är klok.
Det ser skönt ut med vidderna och de små husen. Jag sitter i ett annat litet hus vid en sjö utanför Borås just nu och njuter långsamt av livet. Vilket sammanträffande att du såg Ett drömspel med 1 2 3 Schtunk! Jag har som bokmärke i en av mina böcker en biljett från när de spelade den pjäsen på Lorensbergsteatern förra vintern. Men deras föreställningar ser ju annorlunda ut varje gång så vi har inte sett samma!