En kväll i världen

Ikväll har Miki och jag träffat vår vän Felix från världen (om Kina, USA och Kroatien räcker till världen). Jag hade för mötet valt ut den där speciella undangömda baren på en av Frankopanskas innergårdar. På vägen dit gick vi förbi Kino Europa för att jag ville se om det verkligen är sant att man tagit detta kulturens hjärta från Zagrebborna och världen. Och ja, även om jag såg affischer med texten ”Ne damo Kino Europa”, så är det sant. Byggnaden är igenbommad och stolarna och borden som brukade stå där utanför är borta. Allt ser dött ut och jag tänkte att det en gång kommer att finnas sånger om tiden när Kino Europa fanns och världen ännu var… Vi gled in på en sidogata och jag tog en bild som fick peka tillbaka mot den tid som är borta, den epok som är avskuren.

1IMG_6919

Och så gick vi runt på något sätt och kom ut på Varšavska, som vi följde till Frankopanska. Ganska snart efter det var vi framme vid portvalvet som för in till den där bakgården där den kanske namnlösa baren som jag upptäckte (för andra gången) med Alex för kanske en vecka sedan. Jag valde bordet längst bort vid den halvvissna bambuplantan och slog mig ner och beställde gemišt åt mig och vatten åt Miki och just då dök Felix upp som beställde samma dryck som jag. Ett år eller mer hade gått sedan sist, kanske ett och ett halvt, långa tider i Kina låg emellan. Vi känner varandra på ett avskalat sätt och när jag träffar henne tänker jag alltid något om att vi lever i världen, vi har mycket få gemensamma upplevelser, den tydligaste är kanske tågresan Zagreb-Ljubljana för kanske två år sedan eller kan det vara mer? Nej, jag tror inte att Londi levde när vi först träffades, det snittet gick genom tillvaron före vår tid. Just för att detaljerna nästan helt saknas kan vi tala med väldigt djupa andetag om ”allt”. Vi tittade upp mot balkongen i gårdens ena hörn och Felix sa att hon tycker om balkonger och så funderade vi över hur människorna i världen förändrats under de senaste åren.

2IMG_6887

Vi talade om alla de nya gränserna mellan människorna, om nyansernas pågående utplåning, om allt som inte längre går att säga, om de utdöende samförståndsförsöken. Vi talade också om Sydafrika och om raser, om Coetzee och hans böcker och den kanske avgörande skillnaden mellan Sydafrika och Australien, om att vara amerikan i Kina, om bomullsodlingens förskräckande historia, om djurens liv, om Farmica och Našice, om teodlingens våndor i vår tid, om tågresor i Kina i den gamla sortens tåg, om Mikis och min förestående resa med Europas tåg. Mörkret föll och vi satt lite till men sedan så reste vi oss och betalade och ute på Frankopanska skildes våra vägar.

3IMG_6888

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *