Nyss gjorde Miki och jag något mycket svårt, något jag skjutit på ett tag. Att uppskjuta är både lätt och svårt: lätt för att man slipper just nu, svårt för att det ligger kvar där framför en och ser olustigt ut. Ja, det handlade om ett besök på djurkliniken för vaccination, inte mot rabies, det är redan gjort, utan mot ”annat”. Vi gav oss av och snart travade vi upp längs Heinzelova och svängde så småningom in till smådjurskliniken. Miki verkade avspänd och jag pratade med sjuksköterskan som vaccinerade honom sist och så gick vi in i mottagningsrummet. Medan sköterskan gjorde i ordning sprutan trädde jag på Miki hans brnjica (munkorg) och så var det dags för sticket. Så snart han anade nålen krökte han på sig som en mask och liksom försvann från stället där sticket skulle träffa. Han skrek till högt och gällt och vi bestämde oss för att försöka på bordet i stället. När han kom upp trampade han omkring hit och dit och hamnade gång på gång farligt nära kanterna. Sköterskan tog ett resolut tag i nackskinnet på honom och fick mig att ta något passande grepp och så stack hon. Miki ylade och slängde sig hit och dit, men nu var vi redan på andra sidan av det förfärliga äventyret och vi människor talade lugnande med honom. Miki slog dövörat till och ville bara ut. Inte ens när han fick en näve godis under nosen lät han sig blidkas. Han fnös högt och såg ut att vilja krypa ut ur sin strävkrusiga päls. Medan jag sedan betalade och händelsen fördes in i hans pass, stod han hela tiden med sträckt koppel och nosen mot dörren. Ute på gatan fortsatte han att visa mig hur illa han tagit vid sig. Han började hoppa på tre ben igen, som han gjorde förr när något gjort honom nervös eller skrämd. Hundar vi mötte längs hemvägen blev utskällda. När vi till sist kom innanför dörren här hemma for han iväg som ett streck till sina leksaker och började kasta alla bollarna kors och tvärs genom rummen högljutt morrande. Så befriade han sig till sist från sitt trauma.
Jag försöker tänka bort att detta ju måste upprepas nästa år och jag väljer att visa en stillsam bild på honom, en bild från resan till Sveta Katerina.