Ibland är ingenting viktigare än lövens form mot himlen. Vi lever nu i lönnarnas tid strax efter lönntiden, då allt ännu var dolt i knopparna. För det går fort. Att frigöra ett löv ur knoppen kan ibland te sig som att slå upp ett paraply – tsitt! Och solen lyser genom den ljusgröna nyfunna tunnheten och alla lär sig på nytt lönnlövets form. Just så här ser ett lönnlöv ut när det är nyfött. Och vinden leker och spelar och skapar runda vågor som innesluter alla de små spetsarna med fast hand. Jag blickar uppåt mot en värld som är grön och skön under luftens vitblåa.
Ja, och Miki och jag går till Marijan och köper blitva och blitvans blad visar att det finns annat grönt än lönnens. Och på Simpa har Ivan lagt fram röda filtar på terrassens stolar, onödigt och nödvändigt beroende på vem som sitter där när. Jag behöver ingen filt och inte Miki heller, men det röda talar antipodiska med grönskan och det har ett speciellt värde.
