Det har varit en härlig dag. I slutet av förmiddagen tog vi spårvagnen in till stan, Nilla, Miki och jag. Lite ovant kändes det att kliva på spårvagnen med krycka, men det gick fint, till och med när vi bytte till en av den äldre höga typen vid Glavni kolodvor. Magnoliorna runt Tomislav-statyn är på väg in i fullaste blom – så härligt att se. Och så kom vi då fram till Trg och jag gick ganska stadigt medan Nilla höll reda på Miki som var full av energisk spänning. Det var en skön känsla att gå bland folk igen. Med lite halvdålig teknik tog jag mig sedan uppför trapporna till Dolac, kanske var tekniken till och med halvbra när jag kom till den övre trappan. Och så var vi då uppe på torget och kunde njuta av anblicken av alla vackra frukter, honungsburkarna och grönsakerna. Vi gick längs ena långsidan – eller är det en kortsida? – bort till hörnet där Amfora ligger. Först såg det ut som om alla platserna var tagna men så hittade vi ett bord. Vi beställde lignje och blitva och Nilla tog ett glas vin. Jag vågar mig ännu inte på något som kan störa min balans, så jag drack vatten. Vi tittade ut över torget bort mot domkyrkan och kände att vi satt på en bra plats.
Och så kom maten och drycken och vi njöt av det vi fick oss serverat.
Efteråt gick vi uppför trappan till Kerempuh teg och satte oss på ett kafé på upphöjningen med utblick över Dolac. Där beställde vi kaffe och väntade på Zvonko som var på väg. Miki hade hela tiden mycket att observera. Och jag kände livsandarna återvända.
