Veckor har gått och går och jag hoppar omkring på kryckor och gipsben. Idag när Toma var här föreslog han en tur till Simpa, men jag hade ingen riktig energi till det fastän solen sken därute. Säkert dumt, men ibland kantrar jag liksom i mig själv. Och Miki har varit hos Vesna hela dagen och inte kommer han till kvällen, men han har det bra, leker med Iskra och Istok eller är ute och spanar efter katter.
Jag har gått in i en ny fas med översättningarna av Else Lasker-Schülers dikter. Nu håller jag dem här och vänder på dem lite i taget i ensamhet eller möjligen tillsammans med någon enda. Tid för eftertanke och långsamt prövande. Och våren står utanför fönstret också på natten. De flesta tentorna är rättade och det är dags att förbereda en ny termin. Jag försöker att skaka av min känslan av overklighet men det går inte riktigt för det är ju som det känns.