Vid den lilla gatan Lopudska som löper vinkelrätt från min gata Hvarska såldes för kanske fyra år sedan det ena av de yttersta husen. Det var ett vackert men förfallet gammalt hus omgivet av en vildvuxen trädgård med vinrankor, bananplantor, yviga buskar, valnötsträd, lindar och massor av krasse. Efter försäljningen försvann först trädgården det vill säga alla träd, all växtlighet. Jag hoppades länge att valnötsträdet i hörnet skulle få stå kvar, men nej. Året efter försvann det mesta av huset men själva stommen till huvudbyggnaden blev kvar. Sedan började man bygga och för kanske två år sedan stod allting klart och nu finns där en biluthyrningsfirma med bostadsdel och en länga med garage. Många av bilarna har DA på skyltarna men det beror visst bara på att det är billigare med bilförsäkringar i just Daruvar. Det har jag hört. En tid efter inledningen till de här förloppen på hörntomten började det hända saker två hus in på gatan. Huset ömsade skinn och fick ny puts i ny färg, taket täcktes om och en ny trappa av något märkligt ultramodernt material tog form. Den gamla trädgården skrapades bort och en ny uppstod och en mönstrad gång sträckte sig snart från grind till trappa. Ja, en ny grind och ett nytt staket stod också där med ens. I den nya trädgården stod små tunna träd med cirklar av kiselsten över sina rötter. Sagodjur av plast och glas flyttade in och om kvällarna blinkade stjärnor och månar och ljusspel projicerades på väggarna. För varje dag eller kväll blir det mer och folk som går förbi häpnar. Men jag nu tror att jag förstår sammanhangen. Det tjocka, lite slitna paret ägde en gång två små skamfilade hus vid Lopudska. En dag bestämde de sig för att sälja det de om inte bodde i, det fallfärdiga huset på hörnet med tomt och allt. Efter försäljningen strömmade pengarna in och av de lilla huset de bodde i började de steg för steg bygga sig sina drömmar, sina stora stora drömmar.
