Vi ägnar oss åt upprepningens sköna konst och speciella glädje. Det man tycker om kan man göra många gånger, om tillfälle ges och här ges tillfälle i rikaste mått. Fast jag kanske ska kalla det tema med variation i stället? Ibland sitter på Caffe Goran och ibland på Simpa efter och före morgonrundan som förstås kan varieras ännu mer än denna växling mellan två. Denna morgon satt vi på Simpas terrass, Miki med blicken mot bambu- och katthörnan, jag med blicken vandrande under träden och på det gröna under dem. Frid var med oss. Och jag drack kaffe.
Då och då kom någon förbi och hälsade ”dobro jutro” eller ”dobar dan” alltefter den inre klockans maning. Vi hälsade tillbaka.
Himlen var blå och en liten månflinga syntes i dess vida kjolar.
Och rundan vi sedan gick förde oss förbi solbelysta trädstammar och husväggar och de små trädgårdarna slöt sig hemlighetsfullt bakom de höga planken.
