Detta är en dag utan resor och förflyttningar så jag syr några stygn bakåt och hamnar i förrgår i färden genom Turopolje. Bland alla trähusen vi tittade på, stötte vi på ett hus av sten, slottet Lukavec vid Velika Gorica. Bilderna jag tog där lade jag efteråt åt sidan för en annan dag och nu är det den dagen. Slottet är gult och mycket kompakt och liksom slutet i sig självt, en barsk liten fästning. Det ser i all sin nästan överdrivna regelbundenhet och handfasthet inte riktigt verkligt ut.
Runt slottet finns en förvildad park med halvt uttorkade vattendrag där vassruggarna trängs och skjuter i höjden och här och där välver sig en ranglig grånad träbro över vatten och vass.
Träden i parken börjar skifta i höstfärger, men det mesta är ännu grönt.
Jag lät Vesna, Nilla och Miki catwalka över broarnas bräder för att ge lite liv åt bilderna.
Och slottet fick slipa av något av sin fyrkantighet genom att till hälften beslöjas av trädens grenar.
Just när vi skulle lämna härligheten dök ett brudpar med följe upp för romantisk fotografering och det var förstås helt riktigt.