Värmen ligger över staden om eftermiddagarna och ibland in i kvällarna också. Dofterna från trädens blommor hänger tunga och berusande,
så varför vill jag tala om något som händer eller hänt på avlägsna platser? Kanske för att jag kan läsa och för att jag är speciellt bra på att läsa just på svenska. För några dagar sedan läste jag av misstag, måste jag nog nästan säga, delar av en lång artikel i Expressen med rubriken ”Avslöjandet för 21 år sedan – som Svenska Akademien struntade i”. Redan rubriken borde ha varnat mig och kanske var det en pervers drift som fick mig att börja läsa och sedan inte hoppa över mer än kanske hälften. Men när jag läste raden som följer här strax storknade jag och jag kände att jag måste sluta: "De drömde alla om att få ett jobb inom kulturen. Därför sökte de praktikjobb i mannens rörelse.” Vad är detta för larv? Var är den fria viljan? Vem hotade dem? Eller vari bestod hotet? Att inte få ”ett jobb inom kulturen”? Det finns modiga kvinnor som kämpar mot det förfärligaste förtryck och ofta nog ignoreras de för att ”de hör till en annan kultur”, så vad är detta daltande och jolmande med kvinnor som inte har den lilla gnutta mod som krävs för att säga ifrån när saker sker, inte i grupp tjugo år senare? Detta fåniga, långrandiga medlidande med sådana, vilkas lidande bestått i att vägen till ”drömjobbet” var/blev grusad. Är inte denna miserabla hjärtnupenhet förnedrande för rakryggade kvinnor? Med ens ser jag våpet få ett ansikte eller snarare en hel hop nunor.
!
^.^