Gårdagen var överfull med allt, men färggladast var vandringen genom stadsdelen Bo-Kaap, som är ett före detta township grundat eller först bebott av kapmalajer på 1700-talet beläget på Signal Hills sluttningar. Området har ett flertal moskéer och många av männen jag såg var klädda i långa skjortor, men bara en del av kvinnorna bar någon form av slöja (inga burkor). Husen är överdådigt pastellfärgade och ser både osannolika och härliga ut i det starka solljuset under den blå himlen. Det talas om gentrifiering, men jag vet inte hur dåligt det i så fall är och var gränsen går mellan det som verkligen bör kallas så eller det som bara betyder någon form av utveckling.
Vi gick mycket backe upp och backe ner och vid synranden fanns ofta de välbekanta bergssilhuetterna.
Någonstans under vår rundvandring gjorde vi ett stopp på Batavia, ett kafé som blivit lite prydligare sedan Rudolf var där senast. Vi satte oss vid ett bord på den heta lilla innergården och jag drack en rooibos cappuccino och Rudolf en bonbonkaffe (eller vad det hette) med honung i. Även om vi satt i skuggan dröp svetten av oss, men vi skrattade åt oss själva och kände att vi ändå satt rätt.
