Igår firade Rudolf, Susanne och jag jul hos en ukrainsk väninna, som hyr en bit av en villa tillsammans med några vänner. Villan är efter vad jag fick höra typisk på något sätt, men nu minns jag plötsligt inte vilket.
Alltsammans började vid poolkanten där vi satt rätt länge och åt och drack och undan för undan blev fler. Vi spelade också ett sydafrikanskt kortspel och jag kommer ihåg ordet ”Slavery” på det ena kortet och ett annat med något om ”feeding Zuma". I övrigt minns jag bara att det vimlade av abrupt uppdykande råheter.
Gästerna var från Polen, Sverige och Kazakstan och jag kom att samtala ganska mycket med en ung kazakiska (jag har tyvärr glömt hennes namn), som på mina frågor berättade om sitt stora tomma land, som mest består av stäpper. Hon berättade om tulpanerna – som ju kommer från Kazakstan och inte från Holland – och om de ändlösa tulpanfälten i flammande färger under den höga blå himlen och om hur hon som liten flicka stått och häpnat vid ett sådant oändligt fält. Lite senare talade hon om hur det var när hon kom till Sydafrika och om de byråkratiska procedurerna. Hon sa att hon hade måst ange sin ras. I formuläret fanns det fyra bokstäver att välja på: a, i, w och c. Närmast mekaniskt kryssade hon då för a, för hon tänkte att det nog kunde stå för ”Asian”. Tjänstemannen som tog emot pappret sa då att a stod för ”African” och att hon nog inte var det och han föreslog sedan i som står för ”Indian”, men hon sa då att hon inte var indier och de tittade på hennes hud en stund och tjänstemannen tyckte till sist att den var vit, men hon ville inte skriva w, för hon tyckte ändå inte att det stämde. Till sist tröttnade hon på den underliga ”leken” och kryssade för a för ”African” och så fick det bli.
Och så gick vi alla in för att äta borsjtj och polska piroger.