Längs Tkalčićeva

Härom dagen – ja, det mesta hände väl just ”härom dagen”, det är ett lagom avstånd till något man vill berätta, ungefär som att en bra 1800-talsroman bör utspela sig ungefär 60 år före den tidpunkt då nedskrivandet sker – gick jag längs Tkalčićeva med och utan mål. I handväskan hade jag Lutan och ärren av Danilo Kiš och en utskrift av den serbiska originaltexten av berättelsen Jurij Golec från denna samling. Solen sken och försvann bakom tunna vita moln enligt en nyckfull rytm. Strax innan Tkalčićeva slutar vara gågata stannade jag till och tog med min mobil en bild av ett mäktigt gult hus med bruna fönsterramar och vackra sirliga ornament. Jag tyckte mig aldrig ha sett det huset förut och ändå kände jag så väl igen den lilla vingården alldeles bakom och ovanför det, den där vinodlingen som jag har hört att den ger så och så många liter per år och att ägarna dricker upp det mesta av vinet därifrån själva. Eller minns jag lite luddigt nu? Möjligt. När jag nått ända fram till det gula huset tittade jag in genom en springa i den omgivande täta häcken och märkte då att huset är obebott eller i alla fall inte märkbart bebott. Detta trots att det ser väl bibehållet och omskött ut. Eller vad säger ni? Kanske det väntar på någon.

1IMG_8573 (1)

Nå, jag gick förbi huset och korsade den där svängen som Tkalčićeva gör när den går över i Mikloušićeva och smet ”in” på baren i hörnan där. Jag valde en solig plats och slog mig ner och beställde mitt kaffe. Vid bordet bredvid mitt satt en man och drack Karlovačko och framme vid gatan satt ett franskt (tror jag) par och drack något öl de också. Jag slog upp min bok och bredde ut mina papper och tänkte svallande tankar om att Danilo Kiš är en stor författare som förtjänar det absolut bästa av översättare och förläggare. En svindlande stor författare. Och min blick blir simmig och jag ”minns” den där eftermiddagen i en av parkerna i Paris, jag var tjugo och han då, enligt vad ”i dati anagrafici” säger, trettionio. Och nu läser jag hans texter genom ett bitvis ganska immigt glas. Men ibland rycker jag bindeln från ögonen:

Sanduk je bio podignut na podijum u jednoj od grobljanskih aleja pod velikim platanom. Na širem delu poklopca nalazio se četvrtast prozor, kao na kakvoj osobnoj Nojevoj barci koja će preneti telo putnika na čvrsto kopno večnosti. Na poklopcu su bila pričvršćena sjajna metalna slova: "Jurij Golec, 1923-1982", kao kakav idealno sažet podatak za Jüdische Enzyklopädie.

Ja, Jurij Golec’ kista står där på ett podium under en platan i en allé – nej detta är ingen översättning, bara en liten vägledning. Kistan jämförs med Noaks ark, ja, men så kommer det viktigaste, detta att ”Jurij Golec, 1923-1982” är som en underbart förtätad upplysning för ”Jüdische Enzyklopädie”.

Eller jag kunde ha valt det där stycket om kung David i stället för det är kanske ännu vackrare…

To bejaše dalek odjek Davidova glasa koji je dopirao do nas iz mraka istorije i vremena; ono što je jedan nadahnut i nesrećan pesnik napisao pre nekih tri hiljade godina, evo, još nam prodire u srce kao nož i melem.

Det handlar alltså om kung Davids ord som ännu genom årtusendena tränger sig fram till oss in i våra hjärtan ”som kniv och balsam”.

3 tankar om “Längs Tkalčićeva

  1. Vackra hur allihop, liksom texten. Roligt med vingården där man dricker upp vinet själva.

    Nu i min hand:
    Vindskyffet, översättning Elisabeth Knutsson och Boris Micanovic (ursäkta utelämnade flugskitar)
    Trådgård, aska, Mårten Edlund (en god vän till min far ;))
    Timglaset, Barbara Lönnqvist
    Tidiga sorger, Barbara Lönnqvist

    Är någon av dem bäst att börja med? Jag har inte läst Kis tidigare.

  2. Det är otäckt hur man vänjer sig. I föregående kommentar skrev jag: ”Roligt med vingården där man dricker upp vinet själva.” Det blev första gången i mitt liv som jag kopplade samman MAN med SJÄLVA (och inte SJÄLV). Men det är ju tillåtet i dag… 😉

  3. Hej Staffan – jag har alltså bara läst ”Lutan och ärren” av Kiš, men jag är helt säker på att jag vill läsa mer, men kanske hellre i andra översättningar eller i original. Jag kan egentligen inte läsa på serbiska – det går alltså väldigt långsamt – men jag kanske kan lära mig.

Kommentera