Det var mörkt och märkligt varmt och vinden for ryckvis genom allén. Löv virvlade ner och det susade i trädkronorna. Iva och jag hade bestämt att vi skulle ses just där Rapska mynnar ut i Držićeva. Jag nådde mötesplatsen men såg ingen Iva så jag gick några steg mot den stora bullrande korsningen mellan Vukovarska och Držićeva. Det var ju från det hållet hon skulle komma. Strax efteråt fick jag syn på en nunna som – i svart dräkt och med vit bård på doket – kom ut från kyrkan. Vi möttes och kort därpå kastade jag en blick bakåt över axeln efter henne och såg hur vinden tog tag i hennes svarta kjolar. Tyget fladdrade och jag tänkte något vilset om en berättelse om en nunna i vindens våld i en allé utan slut. Jag stannade till lite obeslutsam men så vände jag och gick tillbaka till Rapska och svängde in på gatan. Iva skickade ungefär samtidigt ett meddelande om att hon var utanför skolan i början av gatan. När hon kom emot mig berättade hon först av allt om nunnan i allén, om hur vinden tagit tag i hennes svarta dräkt och hur de hade mötts och hur nunnan kanske blivit skrämd och vänt om. Jag berättade en liknande historia för Iva och vi blev båda lite skakade och vi förstod inte hur vi hade kunnat vara osynliga för varandra medan vi båda var där och såg nunnan i vinden.
Nej, detta är ingen spökhistoria, allt är sant och just så obegripligt som livet självt. Och jag tror att den här nattliga tågfönsterbilden från en begravningsplats någonstans vid Travnik i Bosnien kan passa lika bra som bilden på nunnan i allén som jag inte tog.
Du har sinne för mystik. Och fotot passar utmärkt.
Men du, är detta rätt adress till salongen: http://www.salongen.de/
Hej Staffan, tyvärr ligger Salongen nere nu. Ett tag efter den aktiva perioden hade vi den som ett bibliotek, men nu är det visst inte tekniskt möjligt. Det var alltså Jelena som stod för det tekniska och till en början skrev vi båda och letade texter. Sedan blev det jag som gjorde allt som rörde texternas innehåll och Jelena var tekniker. Och nu ligger allt nere. Ett stort antal av texterna finns i min dator och en dag kanske jag försöker dra igång det hela igen, men jag skulle i så fall behöva en tekniker…
Synd på så rara ärtor, som min far brukade säga. Tekniker går väl 13 på dussinet men svårigheten är kanske att hitta sån med litterärt intresse. I dag finns många möjligheter till publicering, bibliotek och forum. Jag är dock inte rätt person att tipsa om detaljer. Men ”någon” kanske kan komma med lösningen – småningom. Idén är fin.