Ja, sköna dagar. Jag tror inte att det är brittsommar, indiansommar eller bablje ljeto, det har pågått för länge och verkar utan slut. Dagarna är ljumma och milda och kvällarna flammar i rosa och guld. Vi har ett slags överdriven september instoppad i oktobertiden, för vi fick ju ingen riktig september här i år. Och nu när den inte längre finns vill den visa vad den kan. Jag glider runt i värmen. På spårvagnen, när den är full, blir det riktigt svettigt om dagarna och luften som far in genom de öppna fönstren om kvällarna är inte kall. Allting verkar ganska lätt och människorna sitter i uteserveringarna långt efter mörkrets inbrott.
Och nu visar jag er lite bilder från dagens ditt och datt:
Jag tittar ut genom fönstret och ser på händelserna i ”parken”.
Efter att ha stigit av vid Miramarska går jag längs småvägarna till ”Fakulteten”:
Jag visar ett stycke av min hemväg i kvällningen, bilder tagna vid Držićeva: guldmolnen, de glänsande spårvagnsspåren, mobiltittandet…
