”Sista kvällen med gänget” kanske man kan kalla det. Nyss satt Vesna, Đurđica och jag på Simpa och drack våra avskedsdrinkar inför sommaren, som gång på gång börjar. Hajdi släpade grenar genom ”parken” och Ivan bar skrattande ut nytt. Vi svettades och berättade underliga historier i mörkret. Detta är verklig sommar – pravo ljeto. Det känns lite märkligt att åka härifrån nu, men i augusti är jag tillbaka. Det känns underligt att det inte finns någon Londi att lämna i Tomas händer, att det inte finns någon Londi att komma tillbaka till. Men natten är mörk och varm och jag har minnena.
Och Ivan skojade bort notan. Vad betalade jag egentligen? Nästan inget. Hur är denna värld möjlig? Varm ligger natten över husen och marken. Det är här jag bor. Det är hit jag vill återvända.