Våren är överallt, längs gatorna, i parkerna och träden. Solen dränker in allt i sitt ljusspel och himlen är evighetsblå, även om värmen just idag vilar på hanen. Det får den. Jag går där jag går och jag ser den strålande prakten sida vid sida med den spröda skönheten, jag ser hundarna leka på ”livada” (ängen, som mera heter än är en äng) och jag viskar ”Londi” inåt djupen i mig själv. Är jag nu skogar och parker, platsen under fönstret i balkongrummet? Har jag nått dit?
