Då och då med mer eller mindre jämna mellanrum är jag högst uppe i en av Zagrebs skyskrapor. Ja, på tjugofjärde våningen och det kanske ni inte räknar som skyskrapehöjd. Sei’s drum, högt är det i alla fall och utsikten är vid och mäktig. Just igår kväll artade det sig till en av dessa alldeles speciella solnedgångar, men jag fick hålla fingrarna från mobilen större delen av den vackraste tiden, eftersom jag redan tagit den här bilden. Det handlar väl om måtta och jag var ju inte där som fotograf. Men vackert blev det ändå. Krukväxten, bangården, höghusen, himlen och bergen.
Det är bitande kallt ute och det är nog därför himlafenomenen pekar så hårt och vackert mot evigheten. En himmelsk kallbrand. Och jag längtar efter varma dagar och doften av lindblom.