Den här förmiddagen har varit full av lek och liv på Simpa eller snarare i parken framför. Luften är ljum med stråk av eufori. Đurđica var där med Hajdi och Iliana med Lina och Luca kom ut från sitt fläktkontor med Ron och Londi och jag var där. Vi människor drack kaffe i uterummet och hundarna sprang kors och tvärs genom parken. Ja, Londi sprang kanske inte, men hon var med och verkade belåten och Iliana stack till henne en och annan ”bölöning” (ja, så heter det på hundsvenska). Då och då strömmade små grupper av män in i eller ut ur barens inre, de flesta med solsidan vänd mot det vilda hundlivet.
Hana balanserade skrattande brickan med kopparna hit och dit och Hajdi lyckades inte riva ner en enda kopp, men bilden blev suddig, fast vad gör det?
