På sista tiden – ja, egentligen inte bara den sista – har Londi fått svårare att hålla balansen på golven här och jag har prövat med olika tillfälliga lösningar, som till exempel att låta hennes ”ulltäcken” ambulera från plats till plats alltefter behov, men för några dagar sedan kände jag att vi passerat en gräns. Jag pratade med Đurđica om mattor och om var man skulle kunna hitta passande hundmattor. Och Đurđica pratade med Zora som genast visste på råd: Tepih-land i Novi Zagreb, så idag åkte vi dit och vi rotade och valde och pratade med den utmärkta personalen som gjorde letandet till en fest:
Till slut valde jag tre mattrullar och lät en av männen i affären eller i mattlandet skära av dem på lämpligt sätt. En annan av dem sydde vackra och stabila kantsömmar på mattbitarna.
Vi tittade fascinerat på hur konstfärdigt och raskt han tvinnade trådarna innan han sydde. Och så packades mattorna snyggt och praktiskt.
Fast dessemellan blev jag inbjuden att ta en ”fot-selfie” stående på en matta för att på det viset vara med i en tävling om en underbar weekend, minns inte var, men jag ska skicka in bilden med en historia om livet i Tepih-land, för det har jag lovat. Till sist fick vi mattorna utburna och sedan kom Iliana med bil och plockade upp oss. Vi hamnade mitt i Interliber-trängseln (det är bokmässa här i dessa dagar), men vi var glada ändå och hann berätta många historier.
Hemma bredde jag ut mattorna och Londi placerade sig snart på en av dem som en perfekt tepih-hund. Londi är en hundkloka som förstår sig på nästan allt.
