Sommaren har gått över i ett slags barockfas av övermognad och överflöd. Värmen ligger tjock långt in i sena mörka kvällar. Djurlivet utmed nasip tar nya eller återtar urgamla former. Hägrarna blir fler och fler och deras rörelser blir alltmer lättjefullt utstuderade. I ett visst ljus skiftar deras långsträckta gestalter mellan turkost och violett.
Och nu står hägrarna som egendomliga statyer också utmed Bundeks stränder.
Sjön förlorar mer och mer av sin – väl aldrig särskilt utpräglade – anstrykning av mondän badplats för människor. Svanfamiljen uppför extravaganta danser på och över dess yta. Den rosavita jättefisken slår allt oftare och alltmer nonchalant sin höga båge över vattnet. Under den vanliga sommaren var den mycket sparsammare med sina språng.
Men märkvärdigast av alla är Bundeks egen Nessie. Huvudet ser ut som en bepansrad ödlas och längst fram har den något som liknar en anknäbb. Den simmar ganska sakta och liksom planlöst och den tjocka kroppen verkar vara täckt med päls. Den har fyra korta ben som liksom vandrar fram under vattnet. Sommaren är övermogen och tar sig de mest överdådiga former. Och Bundeks yta är täckt med svandun på ett både kittlande vackert och lite motbjudande sätt.
Sommaren i barockfas. Vilken underbar beskrivning. Låter sig kanske också breddas till en större tidsangivelse. Som då också gör världen lättare att ta till sig.
Barockt.
Så mycket roligt resande man gör i din blog!
Tack Anneli! Trevligt att du tittar in under trädet.