En av kvällarna i Trieste åt jag på Trattoria alla Vecia Pescheria med Ale, Piero och Cecilia. Det var min idé, jag ville återuppleva den rustika restaurangen från vårvintern då jag var där med Igor och Christine. Och så ville jag äta cozze (blåmusslor). Vi åt cozze alla utom Cecilia som tog någon pasta med vongole (en mindre mussla). Kvällen var varm och glad och från restaurangen intill hördes levande musik och sång och folk dansade på den breda trottoaren utanför utmed Via Nazario Sauro som följer havet.
På andra sidan gatan finns – före havet – ”Salone degli Incanti” eller ”Vecchia Pescheria”, den fantastiska utställningslokalen i den gamla fiskmarknaden. Om någon skulle hänga upp sig på det här med ”vecia” och ”vecchia” så är det första triestinska och det andra italienska. Kvällen var stark och vacker och jag tänkte på min framtid i staden utan att överdriva eller säga för mycket om just detta.
Hej Bodil
Har du sagt A får jag B om B……
Hälsningar
Christer Sjökvist
Christer, con tutto il rispetto måste jag säga att jag inte kan urskilja varken a eller b i denna fiskhistoria.