Dagar och nätter flyter fram i skön monotoni. Om morgnarna stryker Londi och jag omkring under lindarna, björkarna och valnötsträden hemma i ”parken” eller lite längre bort bakom ”Patriotens hus”. Sedan kommer kaffestunden med isvatten för Londi på Simpa i sällskap av andra eller bara för oss. Det ena är lika bra som det andra och ofta är det svårt att avgöra skillnaden, eftersom människor – och hundar – kommer och går. Ibland rinner hela morgonen iväg på Simpa, men ofta tar jag på förmiddagen spårvagnen till Most mladosti och följer sedan den vita vägen längs ”nasip” till Bundek medan Londi är hemma och vilar bakom fördragna jalusier.
När jag viker av ner ifrån ”nasip” stannar jag ofta en stund i skogsdungen på vägen till eller från min badsjö. Bland träden finns bänkar och bord och små grillplatser. Igår på vägen hemåt gick jag förbi två män som spelade schack i trädskuggan. Det såg så fridfullt ut. Jag satte mig en bit ifrån dem på en bänk och läste i mina medhavda Södergransdikter. Träden omkring mig var popplar, almar och plataner, de flesta mycket höga.
På eftermiddagarna arbetar jag lite med det ena och andra och så sover vi middag för kvällarna är långa. Ibland stämmer jag möte med någon någon annanstans men ganska ofta blir det Simpa igen och sedan går Londi och jag omkring under träden och nosar och tänker tills natten har fallit.