Från Käringhålan till andra hålor

För tre kvällar sedan låg jag fortfarande i Käringhålan och plaskade bland blåstången eller slöade på klipporna. Nu ligger det många flygmil emellan mig och den där badplatsen i den lilla gråa staden där uppe vid ett nordligt hav. Ja, jag anspelar lite fritt på Theodor Storms dikt…

bild-56

Jag flög via Bryssel och nu ska jag säga något dumt och illa underbyggt: Bryssel har en tråkig flygplats. Ja. Till Sverige flög jag via München och jag hade ett ganska trevligt uppehåll där som vid andra tillfällen. Men Bryssel – jag tror det är tredje gången jag mellanlandar där eller åtminstone andra. Ja, ni hör vilket stort statistiskt material jag har. Otrevligt precis som förra året. Trista barer, fula vänthallar, småaggressiva människor… Den enda ljuspunkten var det unga slovenska fotbollslaget som spelat i Gothia Cup och hade samma väg som jag under hela flygdelen av resan. ”Nogometna šola NK, Krško” stod det på deras ryggar – ”Fotbollsskolan NK, Krško”. Ja, och Krško ligger ju bara en knapp timme från Zagreb, ett stenkast innanför den slovenska gränsen. De hade grönvita dräkter och såg glada och ungdomligt ädla ut. Jag lyssnade lite på deras skratt och lättsamma svordomar.

Sista biten – Bryssel-Zagreb – flög vi med Croatian Airlines och vi fick ost och oliver i små ”medelhavspaket”. Brussels Airlines bjöd inte på salt pinne ens. Sträckan Göteborg-Bryssel 11.55-13.45 just vid måltidstid var den enda matlösa, på vägen upp bjöd Lufthansa på goda smörgåsar både Zagreb-München och München-Göteborg.

Ja, och så landade jag på Pleso och klev på flygbussen. Jag var onödigt snabb med mitt nervöst opolletterade bagage (två datorer och tre par glasögon), så det dröjde en dryg halvtimme innan bussen gav sig iväg mot staden och Autobusni kolodvor. Sista biten åkte jag spårvagn, ja, bara tre stopp, men med krångligt bagage, som sagt. Toma behöll Londi hos sig i Dubrava till dagen därpå, för att det var bekvämare för alla. Jag satt en stund vid datorn och läste alla klokheter och dumheter om ”ensamkommande” och mord och massakrer i Frankrike och Tyskland. Några tycker tydligen att det är Europas eller den västerländska kulturens fel att IS-mördare mördar. De säger gärna: ”Det är vårt fel” men aldrig ”det är mitt fel”. Jag tror det är dags att sluta med det falska viet.

Kommentera