Tillvaron vänder blad

Och så har tillvaron vänt blad igen. Alex har åkt och det är bara Londi och jag som tassar runt i lägenhetens rum och tomrum. Den täta samtalsväven är borta. Jaspers’ tankesystem läggs inte längre fram för mig i ständigt nya former. Och våra skratt runt köttbrickorna på Simpa har tystnat. EM i fotboll är slut för Kroatien och för mig med egentligen, även om jag ju har Tyskland kvar, men vem ska jag titta på det med, jag som inte är intresserad av fotboll? Engelsmännen har visst lämnat EU någon gång under de här ändlösa veckorna och Kroatien har kanske ingen regering. Vem ska jag skratta åt sådana saker med?

Idag är det ett litet hål i hettan och jag kommer kanske inte att behöva luftkonditioneringen för Londi. Jag ska gå igenom studentuppsatser och sätta diverse betyg. Och hänga lite tvätt. Jag öppnar en ny dörr i sinnet och tänker på Bundek: en av dessa dagar ska jag simma runt bland fiskarna och svanarna där. Och snart ska jag ta farväl av alla vännerna som lämnar staden för sommaren.

Så här såg bussen ut som Alex for iväg med. Hon sitter bakom ”Be proud” och läser Jaspers. Och jag står på perrongen nedanför och skriver meddelanden. Kanske är detta också nu. Tiden hälls lite åt båda hållen. Och kanske är jag nyfödd ännu en gång.

bild1-53

bild-54

Kommentera