Jag genomför ett slags oprecisa påskritualer, som väl just för att de styrs av ögonblickets ingivelser egentligen inte är några ritualer. Och kanske kommer de heller aldrig att upprepas.
Igår kväll, innan jag gick till den nya vinbaren ”Bastion 19” på Masarykova, slank jag in i den serbisk-ortodoxa kyrkan vid Cvjetni trg för att under några ögonblick omslutas av rökelsedoften och det gyllene ljusmörkret där.
Och denna morgon har jag läst ”Vor dem Tor” i Goethes Faust I och sett människorna välla ut genom stadens portar för att ge sig ut på en ”Osterspaziergang” i det gröna. Och jag låter nu Faust utropa:
Vom Eise befreit sind Strom und Bäche
durch des Frühlings holden belebenden Blick,
im Tale grünet Hoffnungsglück;…
Resten får ni tänka er själva. Sporrad av detta bestämde jag mig för att också Londi och jag skulle ta en påskpromenad, fastän Londi ju inte går så gärna numera, inte långt i alla fall. Jag valde en runda som skulle vara möjlig och ändå speciell. Vi gick utmed Kornatska till hörnet gatan bildar med Brijunska.
Sedan gick vi sakta sakta längs de vackra blommande trädgårdarna vid denna lilla gata. Londi nosade och jag tittade och solen omslöt oss och himlen hade den där alldeles rätta himmelsfärgen.
Vid gatans slut ligger det lilla kaféet ”Goran” lätt nedsänkt under gatuplanet. Solen lyste så att allt blev suddigt och jag bestämde mig för att detta måste vara platsen för mitt påskkaffe. Vi gick de två trappstegen nedåt och jag kikade in genom rutan. Den unga servitrisen kom ut och jag beställde och vi slog oss ner i det svindlande ljuset.
Londi fick en belöning för traskandet och jag drack mitt kaffe. Londi la sig till rätta under bordet och jag slöt ögonen mot solen och drömde om nuet och lyssnade till männens utrop och skratt inifrån baren, för nu stod dörren öppen.
På hemvägen mötte vi grannar och bekanta och luften fylldes av påskhälsningen: Sretan Uskrs!