Min själ har ännu inte kommit tillbaka från Sarajevo, denna hisnande obegripliga värld av skönhet, smärta, brutalitet, fattigdom, rikedom, marmor, guld och smuts. Sorg, svart humor och glädje trots allt. Den långa resan dit och den långa resan hem är det enda som skapar något slags begriplighet. Jag passerade ju genom världar.
Och så var jag där i staden omgiven av vänner och andra människor. Det var sällan tomt omkring mig. Jag gick mycket men jag satt också på kaféer och drack det goda bosniska kaffet.
Jag gick längs Miljacka och såg platsen där Frans Ferdinand och hans gemål blev skjutna för drygt hundar år sedan. Jag gick i slitna kvarter med kulhål i husväggarna. Jag var uppe på berget – vet inte vilket – och såg så långt som någon människa kan se – blå himmel, skogar, blånande berg. Och till Baščaršija, de gamla basarkvarteren, kunde jag inte låta bli att återvända gång på gång.
I Srebrenicamuseet såg jag också en film om belägringen av Sarajevo, om massakern på de 10000. Jag såg en man med ett barn inlindat i aluminiumfolie eller cellofan i famnen, bara ansiktet var fritt. Han överhöljde det lilla döda ansiktet med kyssar i oändlig evig förtvivlan – jag kände evigheten i det. På gatorna springer eller haltar 10000 hemlösa hundar. Man skjuter dem, man förgiftar dem, det finns ingen lösning. Jag minns den sjuka, kanske förgiftade, högdräktiga tiken sitta tungt på betongplattorna. Jag har mött hennes blick.
Sarajevo är inte möjligt att beskriva annat än i fragment. Människorna är tappra, råa och fulla av ett nedtonat vetande om helvetet. De skämtar och låter dagarna gå.
Bodil, nu har jag läst två ggr, dessa starka texter om Sarajevoresan. Och jag måste få säga till dig att de berörde mig väldigt starkt. Minns ju Sarajevo (kriget) och bosnierna jag lärde känna under vårt rätt så intensiva arbete här med bok- och skriftutgivning i ett slags akt av solidaritet. Sarajevo inpräntades i mitt medvetande och jag har också idag kontakt med människor därifrån som nu lever och arbetar i Sverige. Du förenar så vackert allt det du ser av smärta och skönhet, av smuts och guld. Vilken rikedom du bär med dig därifrån. Tack för att du delar med dig av den. Önskar dig en god helg! Thomas
Tack Thomas, för läsningen och kommentaren. Jag ser att du såg vilken lång resa det var – och till så långt bort. Tack för den dubbla läsningen!
Önskar dig också en god helg.