När det för lite sedan var fullmåne tog jag under en nattlig runda med Londi en bild av månen mellan träden. Jag tittade inte på bilden förrän dagen därpå och då fann jag något märkligt. Mellan mig och månen hade en spegling av jordklotet smugit sig in. Landmassorna skiftade mellan grönt och gult eller ljusbrunt och världshavet, det var blått.
Och nu när jag ser på bilden igen tänker jag på några rader ur Joseph Addisons (1672-1719) dikt Hymn:
Soon as the evening shades prevail,
The Moon takes up the wondrous tale;
And nightly to the listening Earth
Repeats the story of her birth:
Väldigt fin och spännande bild!
Tack Marlena, förstår den fortfarande inte, men den passar väldigt väl också till denna varma natt.