Min gata Hvarska korsas av den lilla lantliga gatan Lopudska, det har jag nog sagt förr. När vi går längs den förflyttas vi till byn och till en annan tid. De små trädgårdarna och uthusen gömmer på ett vimmel av växter, redskap, kärror och gammaldags märkvädigheter. De flesta som bor här är gamla eller mycket gamla, men de lever ett ganska fint liv åtminstone under den vackra årstiden som ju är rätt lång här. De sitter mycket i sina bersåer och slamrar med kastruller, glas, tallrikar och bestick eller så dricker de kaffe. Eller påtar i trädgårdslanden och gör märkliga arrangemang med banaplantorna. De pratar ofta ganska högt och gatans puls kan vara mycket munter, men redan nu i månadsskiftet maj-juni faller vissa eftermiddagar ner i en het Balkanletargi. Ingen syns till, men man anar människor bakom förhängena eller buskarna. Det är ju så att Zagreb blir mer Balkan när sommaren ramlar in på allvar, ja, också under de leriga gråa vintermånaderna har vi Balkan här. Om vårarna fram till nu är vi ofta i Centraleuropa, om höstarna också, vissa år nästan ända fram till jul.
