Lyckan svängde in på Dalija

Nyss kom Londi och jag tillbaka från vår morgonrunda. Hör jag en invändning mot ordet ”morgon”? Senast vi var ute var efter midnatt så detta får allt vara morgon också så här vid elva, en underbar morgon dessutom: sol, sol, blå himmel, en lätt och lekfull sommarvind. Jag köpte bröd och Londi lät sig under tiden klappas utanför butiken. Sedan styrde vi stegen mot Marijans grönsaksaffär. Strax innan vi kom dit dök en liten satt gråhårig man upp från ingenstans. Han gick med nöjda stadiga steg och visslade i solen. I ena handen hade han två halvmeterlånga hårdstoppade korvar av salamityp i ett elegant grepp. Vi gick tätt bakom honom och jag tänkte att detta är lyckan, vi följer lyckan. Men så svängde Lyckan in på baren Dalija och vi fortsatte till Marijan, där jag bland annat köpte kelj, som jag nu vet heter savoykål på svenska. Och så dinja, tänk att det finns ett språk som säger ”dinja” till melonen och – jag kan inte låta bli att säga detta – ”dunja” till kvitten!

Och nu äter jag frukost i balkongrummet och duken är som alltid på sista tiden en badhandduk med segelbåtar och måsar. Londi ligger under det öppna fönstret och fågelkvittret glider in till oss.

bild-19

Kommentera