Non gridate più

Igår fick jag plötsligt en stark lust att ta itu med mina Ungaretti-tolkningar igen. Jag började rota om gamla och kasta mig in i nya, tänkte något om att nu är den rätta tiden för detta. Nu vet jag inte hur rätt tiden var, men jag lägger på prov ut en av tolkningarna här. Kanske minns ni från förr att vi ibland funderade tillsammans över dessa tolkningar?

Här är en dikt ur samlingen Il dolore (1937-1946):

Non gridate più

Cessate d’uccidere i morti,

Non gridate più, non gridate

Se Ii volete ancora udire,


Se sperate di non perire.

Hanno l’impercettibile sussurro,

Non fanno più rumore


Del crescere dell’erba,


Lieta dove non passa l’uomo.

≈≈

Skrik inte mer

Sluta döda de döda,

Skrik inte mer, skrik inte

Om ni ännu vill höra dem,

Om ni hoppas att inte gå under.

Deras mummel går inte att höra

De låter inte starkare

Än gräset då det växer,

Så lyckligt, när ingen går på det.

≈≈

Främst den andra strofen har några svagheter. Hjälp mig gärna med dem och annat.

Kommentera