Det finns många vägar in i ett språk, för ett språk är öppet på alla ställen. Det är egentligen aldrig så att man först måste kunna x för att lära sig y. Just nu har jag förirrat mig in på nonsensversernas vindlande stigar. Här får ni ett smakprov som samtidigt är en övning på instrumentalis:
Vjetar puše
Imam problema s nožem
Imam problema s vilicom
Imam problema sa žlicom
Vjetar puše
Och översättningen förstås, sa att ni ser hur nonsens denna ramsa är:
Vinden blåser
Jag har problem med kniven
Jag har problem med gaffeln
Jag har problem med skeden
Vinden blåser
Ja, detta är en lek. Det finns andra lekar. Nu i onsdags på Krivi put hade Lana med sig den här vackra dikten av Jure Kaštelan:
Lana är ett pedagogiskt mirakel, som gång på gång bjuder på överraskningar. När vi skulle läsa Kaštelans dikt visade hon mig först inte dikten utan hon började med att lägga upp några små bilder hon ritat. De föreställde cvijet (blomma), kosa (hår), noć (natt), zora (gryning), svjetlost (ljus), rosa (dagg), pjesma (sång, dikt), izvor (källa) och stijena (klippa).
Mycket suggestivt och jag lärde mig snabbt och glatt de ord jag inte kunde förut. Sedan fick jag se dikten och Lana läste den och jag fick försöka översätta den och med lite hjälp gick det. Efter det var det min tur att läsa dikten. Detta är ett vackert sätt att lära sig något.
Min kroatiska är vid det här laget ett mycket dramatiskt landskap med stora hål och djupa skrevor men också överraskande toppar. Och på sina ställen i landskapet ligger ”vet och vet inte”, ”kan och kan inte”, ”förstår och förstår inte” så tätt sammanpackade att det flimrar.
Vilken fin pedagogik! Lana verkar vara en kunnig och inspirerande guide i ditt kroatiska språklandskap. Instrumentalis, mitt favoritkasus när jag pluggade tjeckiska ett år för tjugo år sedan! Allra helst när man inte ens behövde använda preposition, utan handlingen knöts in i böjningen av substantivet.
Du har en fantastiskt bra lärare, Bodil. Förstår att detta är en väg att gå, när språket är så olikt det man själv behärskar. Jag är imponerad!
Hej Jenny,
ja, och tänk att Lana faktiskt bara är 25 och helt självlärd.
Så du har ett favoritkasus! Det verkar nästan som om jag också har det. Och det är ju klart att utan preposition är det ännu elegantare.
Hej Marlena,
din kommentar ramlat visst ut, men nu hittade jag den i en sådan här ”papperskorg” och plockade upp den. Sant, sant och dessutom eller kanske just därför har vi – eller i alla fall jag – så kul.