I torsdags var jag i Krivi put, en underbar ”Biergarten”, där mina lektioner i kroatiska i denna nya säsong efter fyra års uppehåll äger rum. Lana, min fantastiska unga lärare leder undervisningen på ett både intuitivt och genomtänkt sätt. Det stora grammatiska ämnet just nu är personliga pronomen. Ja, det finns en uppsjö. Med sju kasus och både betonade och obetonade former blir det ofrånkomligt så. Och det räcker ju inte att lära sig formerna, man måste ju också veta när man använder vilken av dem. Jag hade bankat in ”jag” och ”du” och tittat ganska noga på resten. Och Lana hade ritat upp en bana och tagit med sig några små figurer som fick vandra utmed den. Dessa figurer var du, jag och hon.
en bit av banan med delvis korkade "svar"
Här följer några oordnade exempel:
Reci mi što misliš!=Säg mig vad du tycker!
Što misliš o meni?=Vad tycker du om mig? (lokativ)
Ona stoji pored mene/tebe.=Hon står bredvid mig/dig.
Meni je svejedno.=Det gör mig detsamma.
Vjeruješ li mi?=Tror du mig?
Pitao ju je. =Han frågade henne. (formen ”ju” används i kombination med ”je”, men i Zagreb ofta till allt)
Mene/tebe/nju ne zanima fizika.=Mig/dig/henne intresserar inte fysik.
(Jag förstår att några av er gärna skulle vilja se själva systemet, men jag förtiger det nu.)
En kypare kom förbi och frågade:
Jeste naručile?=Har ni beställt? (fem pl) Nej, han sa inte "li", även om han borde ha gjort det.
Jesmo.=Det har vi.
Och så kom vi in på instrumentalis:
Ideš li sa mnom?=Går/följer du med mig?
Och jag frågade när ”med” heter ”s” och när det heter ”sa”. Lana funderade lite så sa hon att det alltid eller nästan alltid kan/ska heta ”s”, men att det heter ”sa” framför väsljud och just ”mnom”. Hon konstruerade en oemotståndlig fras som exempel:
Imam problema sa žlicom.=Jag har problem med skeden.
Och som avslutning drog vi som lite avspänning igenom vilka djur jag kan på kroatiska. Det blev överraskande många, även om en del av mina ord inte var helt exakta. Och så pekade Lana ner på marken och sa: To je mrav. Så nu kan jag myra också.