Vi går under blommande träd igen.
När jag säger ”under blommande träd” kan jag inte hindra att tanken flyger till Fontanes roman L’Adultera och till kapitlet ”Unter Palmen”, där den åtminstone skenbart centrala händelsen utspelade sig. Nej, jag får nog ta bort det där med ”skenbart” för det är klart att äktenskapsbrottets första manifestation måste vara betydelsefull i en roman som bär namnet L’Adultera. Fast ändå är det inte helt så. I Fontanes romaner är äktenskapsbrott oftast bara ett slags farkoster, på vilka sedan annat händer, till exempel ingenting eller att någon blickar ut över en sjö eller att människor pratar med varandra och vecklar upp små ytor av sina världar för varandra.
Kanske är det ett plommonträd vi går under här, men jag är inte säker, hur ofta vi än har gått här vid alla årstider. Men konstigt är det att jag inte minns att jag ätit av plommonen, så kanske är det ett träd utan ätliga eller goda frukter…