Mandarinhandel

Nej, det var inte bara prat, om någon trodde det: Varje lördag går Londi och jag till Mandarinmannen och hans bil några kvarter bort och hämtar ett nät med tre kilo mandariner. 15 kuna betalar jag och det väl är varken dyrt eller billigt. Jag har försökt räkna på vad han kan tänkas tjäna på att köra upp mandarinerna från någonstans söder om Makarska i Dalmatien upp hit. Timmarna det tar att resa upp och sedan tillbaka ner igen och bensinen det kostar. Och är mandarinerna hans egna eller köper han dem? Jag hoppas det är hans egna. Hur många kilo får han in i bilen varje gång. 500? Kostar det att parkera där på gatan? Förresten verkar det som om han har en medhjälpare eller kompanjon. Tjänar de kanske 400 eller 500 kuna var per färd, eller är det för optimistiskt räknat?

Jag har i alla fall blivit stamkund och Mandarinmannen säger att han och Londi känner varandra nu, fast han verkar en aning hundrädd, men han vet att han inte får visa det öppet om han vill sälja mandariner till mig. Vi låtsas båda som ingenting. Igår var mandarinerna jag köpte ”speciellt fina” fick jag veta och jag tror naturligtvis på det. Solen sken på dem och de lyste som rödskiftande guld i sitt röda nät:

bild1

Och jag lurade Londi till en liten mandarinfotografering: mandariner med hund eller hund med mandariner. Och sol. Vi har en lucka i vintern och en extra brittsommar strömmar in och allt känns märkligt lätt.

bild2

5 tankar om “Mandarinhandel

  1. Det var fint att läsa om mandarinerna! Under en tågluff som 19-åring hade jag planerat illa och hade inga pengar (och allra minst i rätt valuta) för mat till resan hem. Men jag hade köpt en kasse mandariner på ett torg i Rom den sista förmiddagen, och de var både mat och dryck under hela resan tillbaka till Stockholm.

Kommentera