Till min legendariska födelsedag fick jag bland mycket annat en fantastisk fotobok som heter National Geographic – Croatia from Above med bilder av Davor Rostuhar. Jag vet dessutom bakvägen att boken är köpt hemma hos fotografen av hans mamma, eftersom han själv inte var hemma vid tillfället i fråga. Boken innehåller hundratals hisnande vackra vyer av Kroatien från luften.
Det har hänt att jag bläddrat igenom hela i ett drag, men för det mesta använder jag boken så att jag väljer ut ett uppslag, kontrollerar noga vad det föreställer och sedan låter jag boken ligga uppslagen på det stället i några dagar eller någon vecka. Då och då går jag förbi och tittar en stund. Just nu är det en bild av den lilla dalmatiska staden Primošten som ligger framme. Så här (nej, mitt foto av fotot är inte riktigt rättvisande, men det hade ni nog anat, även om jag inte sagt något):
Här känner jag igen nästan allt från några dagar sommaren 2013 som jag tillbringade i staden. Jag känner väl igen torget som finns just där ön förbinds med land och jag vet de små barerna och restaurangerna där. Gatan upp förbi fiskbaren Garbin – där jag tillbringade många timmar – och vidare till kyrkan Sveti Juraj mer anar än ser man, men jag vet var den löper. Och jag minns att jag gick ett varv utmed strandvägen runt hela ön minst en gång om dagen, så jag vet något om vad man ser ifrån de olika punkterna utmed den linje som skiljer land från hav. Och jag minns dagarnas hetta och de ljumma kvällarna och nätterna. Det blev aldrig riktigt svalt. Och så här på bilden ser jag hur kompakt denna lilla värld är. Sida vid sida, vägg i vägg, hus vid hus, allt är invid allt.